Ja, då är dagen här. Dagen då jag åker på min första festival. Att vara på väg på festival är något som egentligen skrämmer mig, eftersom det handlar om att campa i en vecka (= kanske inte så stor tillgång till toaletter som jag möjligtvis behöver).
Men jag tänker faktiskt inte låta det hindra mig. Jag mår ju bra just nu och behöver inte springa på toaletten stup i kvarten. Vi bor på lugna campingen med tillgång till riktiga toaletter och duschar. Jag är omringad av folk som vet om min sjukdom och som stöttar mig.
Jag har alltid skjutit undan oron och rädslan, för varför ska jag vara rädd och orolig i onödan? Jag tänker åka dit. Jag tänker ha sjukt kul. Jag tänker lära känna nya människor.
Pepp med bra musik. Roadtrip. Sen jävlar!