Sofia

Att leva med Crohns

Då var det dags

Publicerad 2012-11-13 12:10:18 i Allmänt

I dag är dagen med stort D. Det är dags att ta kontakt med försäkringskassan och försäkringsbolag o allt det där för att höra hurdant skydd jag kan få här i Sverige om jag flyttar hit. Känner på mig att jag inte kommer vara så glad senare i dag.

Önska mig lycka till.
Kommentarer (30)

Det var ju ett tag sen

Publicerad 2012-10-23 21:36:50 i Allmänt

Har alldeles för mycket för mig för att blogga just nu. Försöker prioritera rätt saker för att klara skolan, praktiken, träningen och ändå ha ett liv. Det tär på en men det är bara att köra på och hålla tankarna på rätt plats!

Hoppas att ni mår bra där ute.
Kommentarer (0)

Stress

Publicerad 2012-09-25 10:24:13 i Allmänt

Alltså det här med stress. Jag vet så väl hur mycket min kropp ogillar stress och allt vad det innebär. Samtidigt går jag just nu den mest stressfulla terminen i hela min högskolekarriär, med en uppsats på 30 sidor, en uppsats på 15 sidor samt en månads praktik på alltihopa (utöver alla andra skoluppgifter). Och det tar ju inte slut där, jag ska ju hitta jobb och komma på vad jag vill göra med mitt liv efter det här.
 
Så, hur hanterar man då all denna stress? För jag känner faktiskt inte av någon stress överhuvudtaget just nu (med stark betoning på just nu delen).
 
Jag påbörjade min c-uppsats redan i somras. Jag sökte efter källor till min c-uppsats som möjligtvis kunde vara till god hjälp under denna termin. Hela "söka jobb och komma på vad jag vill göra med mitt liv'" grejen har jag lagt åt sidan. För jag inser att jag faktiskt inte behöver reda ut det där precis just nu. Jag har mitt vikariatjobb som helt säkert kommer ge mig en tillräcklig inkomst för att klara hyran och allt det där.
 
Så det är bara skolarbetet. Och har andra klarat det innan mig så kan jag också. Och om jag inte klarar av att få allt klart denna termin, då har jag faktiskt hela vårterminen på mig att få det gjort. Jag vet ju att jag inte vill stressa, så jag låter hellre allt ta lite längre tid än att utsätta min kropp för något som den möjligtvis inte kommer att klara av.
 
Prioriteringar mina kära vänner. Prioriteringar samt planering har varit nyckeln för mig. Samt aktiviteter som tar bort huvudet från alla måsten en stund (träning min kära vän).
 
Vad gör ni för att undvika stress?
 
Jag vill liksom inte hamn där igen.
Kommentarer (1)

Välkommen kära höst

Publicerad 2012-09-23 10:34:31 i Allmänt

 
Jag är ett höstbarn. Hela vägen in i hjärtat. Jag älskar stormar, jag älskar regn. Jag älskar löv på marken och den behagliga kylan/värmen som hösten innebär. Varken för varmt eller för kallt. Jag älskar hur solen lyser på hösten.
 
Jag hade en trevlig skaldjurskväll med familj och grannar igår. Så klart har magen fått ta sina törnar i dag istället eftersom jag lade allt som heter kost och "äta lagom" åt sidan. Men jag märker ändå hur magen bättre och bättre klarar av sådana här fusk-dagar när jag håller kosten såpass bra annars.
 
Jag älskar kosten jag äter på vardagar! Jag älskar verkligen maten som jag får äta, jag tycker att "min" mat många gånger är mycket godare än det som jag lämnar bort (pasta, potatis och andra stärkelserika livsmedel, socker, övriga spannmålsprodukter och laktosprodukter). Trots det här vill man ibland lyxa till det, eller rent av äta det som alla andra äter. Och jag älskar att jag kan göra det utan en vecka av katastrof. Jag märker ju hur jag direkt blir mycket gasigare i magen och hur magen följande dag inte är lika samarbetsvillig som annars (och "gravidmagen" smyger sig på igen). MEN det brukar enbart vara jobbigt under kvällen och följande morgon. Mot eftermiddagen är det lugnt igen.
 
Det här är sånt som jag enbart drömde om i våras. Jag har intalat mig själv så länge att jag faktiskt kunde nå hit. Jag fick övertyga mig själv varje dag, att jag kunde bli den där som var så gott som frisk. Humira tillsammans med en bra kost har gjort mig till den personen. Den personen som kan vara med på allt. Den personen som kan åka iväg utomlands utan problem. Den personen som KAN.
 
Jag är stolt över mig själv. Kost-delen i sjukdomen var något som gav mig enorm ångest. Jag var inte redo att ge upp allt ohälsosamt. Jag inbillade mig att jag inte klarade av att vara utan det. Men en dag vågade jag börja forska i det hela. Och en annan dag vågade jag testa en hel månad. Och en tredje dag vågade jag ge upp "allt det där goda" för att äta så hälsosamt som möjligt.
 
Jag är starkare nu. Jag har lärt mig att älska mig själv på ett sätt jag inte kunde förut. Att ta hand om mig själv och sätta mig i första rum (vilket har varit otroligt svårt för mig).
 
Jag vill påminna er alla som har det jobbigt att det finns en annan sida. Det finns ett kapitel efter allt det jobbiga. Det gäller bara att inte tappa tron på sig själv, inte tappa hoppet.
 
"If you're going through hell, just keep on walking" - Winston Churchill
Kommentarer (3)

För i drömmen är jag fri

Publicerad 2012-09-22 03:39:49 i Allmänt

Var på krogen ikväll. Nykter, för en gångs skull. Kom in på ett samtal om min tatuering, texten ovanför då. Den är ju gjord som en påminnelse om att jag faktiskt klarade av allt det onda som min sjukdom fört med sig en gång, och att jag kommer att klara det alla gånger som det uppstår. Oavsett vad för svacka jag har i livet, så vet jag att jag har styrkan inom mig att klara mig i genom det. Den enormt psykiskt och fysiskt tunga tid som jag gick i genom då, den var jobbig men jag gjorde den lättare genom mig själv, genom mina val.
 
Min poäng med allt det här är egentligen att jag tycker det är skönt att jag så öppet kan prata om att jag är sjuk. Jag har inga problem med det, och det blir inte en negativ stämning av det samtalet, eftersom jag inte tycker att det är ett jobbigt samtal.
 
När jag blev sjuk så var jag så orolig för hur jag skulle berätta om min sjukdom. Speciellt för nya personer som jag tänkt behålla i mitt liv. Sådana som kan bli påverkade av sjukdomen. Så som vänner och en eventuell pojkvän. De måste ändå få välja om de vill leva med sjukdomen eller inte, jag vill inte tvinga det på någon. Men nu när jag har min tatuering, då kan jag så smidigt och enkelt berätta hur det är utan att det blir en konstig stämning.
 
Det är skönt. Jag älskar min tatuering. Den är en del av mig. Den påminner mig om min styrka. Den får mig att känna mig stark och tillräcklig.
 
God natt kära ni. Jag hoppas att ni också kan känna er starka i svagheten och tillräckliga oavsett.
Kommentarer (0)

damn you förkylning

Publicerad 2012-09-19 07:49:54 i Allmänt

Tusan. Jag har gått och blivit förkyld. Av någon konstig anledning så får jag aldrig feber, har inte haft feber på år och dar. Eller jo, en dag för ett år sen. Men det gick över lika snabbt som den kom. Sen hade jag förhöjd kroppstemperatur i ett halvår när jag var sjuk. Men det räknas inte heller. Tillbaka till ämnet: jag har en monsterhosta. Vilket i sig inte är så farligt. Men jag ville ju börja träna ordentligt den här veckan, det kan jag ju glömma nu. That's life. I helgen får jag åtminstone åka hem och fira min födelsedag med släkten, aningen tidigt men ändå.

God morgon på er!
Kommentarer (0)

Middagstips

Publicerad 2012-09-17 10:21:30 i Allmänt

Försökte tidigare lägga upp ett inlägg med ett middags/lunchtips och ett frukost/mellanmålstips men det försvann, så jag orkade inte ta tag i det igen. Men nu jävlar kommer ena delen i varje fall.
 
Vegetarisk lasange (eller vad man nu ska kalla det).
4 auberginer
3-4 tomater
salt
olja
färsk basilika
3-5 vitlöksklyftor
cheddarost
parmesanost
 
ugnen ska vara på 200 grader.
 
Skala och skiva auberginerna tunt i runda skivor. Lägg skivorna på ett fat och häll salt på dem och låt dem stå svalt i ca 2 timmar (så att vätskan sugs ur dem). Torka sedan bort vätskan och saltet med pappershanddukar och stek sedan auberginerna i olja i ett par minuter. Torka även bort den värsta oljan från auberginerna. Skiva tomaterna. Varva auberginer, tomater, basilika, vitlök och cheddarost i en ugnsform. Riv parmesanost på toppen av det hela och släng in det i ugnen i ungefär 20-30 minuter.
 
Rätten är väldigt god i sig men kan även serveras med kyckling, kött och fisk. Vill man göra det mer likt en riktig lasange kan man steka köttfärs och även varva det in med övriga ingredienser.
 
Lycka till! :)
Kommentarer (1)

Jag behöver lite motivation

Publicerad 2012-09-10 21:44:04 i Allmänt

 
 
..till att fortsätta arbeta hårt med kosten och till träningen. Tur att jag går till ett gym som piskar på en. Och tur att fitness fighten ligger framför mig. Jag har liksom inget annat val än att skärpa mig. Och jag vill ju det egentligen, för jag mår så mycket bättre då. Sen när jag har lyckats med det här då ska jag också vara en smal brud som tar min själv på brösten för att min mage mår bra.
 
Min belöningen är dessutom redan bokad, betald och klar. Efter FF åker jag iväg till sensation white.


 
awesomeness!
 
 
Kommentarer (2)

Ny vecka igen

Publicerad 2012-09-10 15:12:33 i Allmänt

Det går segt att koma igång med dieten igen på grund av nollningen i stan. Jag vill ju vara med och festa och grejer, men då slarvar jag med maten också. Nåja, bara en vecka till sen borde det bli ordning på livet igen.

Till middag idag blir det åtminstone stekt lax med ratatouille. Och snart är min yoghurt klart så då har jag frukost med!
Kommentarer (0)
Kommentarer (0)

Som jag lovat.

Publicerad 2012-09-06 12:49:27 i Allmänt

Jag har ju lovat att slänga upp mattips och löften ska man ju hålla.
 
Tomatsoppa:
12 plommontomater
2 matskedar olivolja
2 vitlöksklyftor (hackade)
1 liten gullök (hackad)
1 dl vatten
2½ dl färska basilika blad(hackade)
2 matskedar färsk persilja
1 tsk salt
½ tsk svartpeppar
 
Börja med att skala tomaterna (låt koka i ca 20-30 sekunder eller tills tomaterna börjar spricka lite, lägg sedan i kallt vatten, sen skala). Hacka tomaterna sedan i bitar. Värm upp olja i en stor kastrull och bryn vitlöken och löken en stund (4-5 min). Lägg sedan i tomater, vatten, basilika, persilja, salt och peppar. Värm upp alltihopa tills det kokar och sänk sedan värmen. Låt koka utan lock i 45 minuter. Rör om lite nu och då. Om man vill att soppan ska vara lite slätare så mixar man den när den är klar.
 
Kan även användas som tomatsås. Jag använder bland annat tomatsoppan som tomatsås till min SCD pizza.
 
Pizza
Botten till pizzan hittar ni recept på här: http://storyofsofia.blogg.se/2012/august/pa-begaran.html
Tomatsåsen hittar ni ovan.
 
Botten plattar man ut så tunt som möjligt och lägger in i ugnen i 20 minuter eller tills botten är gyllenbrun. Ta sedan ut botten och lägg på tomatsåsen, oregano och cheddarost. Om ni vill lägga mer på pizzan så kan man lägga på ananas (färsk, inte på bruk) eller brie och ruccola (ruccolan läggs på efteråt).
 
Någon form av kycklingrätt
½ purjolök
2 morötter
Babyspenat efter smak
1-2 kycklingfiléer
Lite olika kryddor
SCD yoghurt
 
Skär purjolöken i bitar och riv eller skala tunna platta bitar av morötterna (alltså så som man skalar moroten fast man fortsätter "skala" bitar som man använder till maten).Stek dessa två tillsammans och släng i spenaten också. Salta och krydda lite lätt (exempelvis spiskummin och gurkmeja). När grönsakerna är mjuka så är det klart. Skär kycklingen i bitar och stek den i olja i en annan stekpanna. Krydda med exempelvis gurkmeja, chili, cayennepeppar, spiskummin och salt. När kycklingen är genomstekt är den klar.
 
En sås jag gjorde till gjordes på SCD yoghurt, en skvätt limesaft, chilikrydda, cayennepeppar och salt.
 
 
Så där ja. Där hade ni lite i alla fall. Kan säga att alla tre maträtter uppskattades väldigt mycket av mina kära kombosar. Lycka till i köket!
Kommentarer (0)

Nära och kära

Publicerad 2012-08-31 12:23:32 i Allmänt

Det som många gånger är svårt när man är sjuk, eller för den delen går igenom något annat jobbigt, är oförstående från ens nära och kära.
 
Det är klart att de flesta kan relatera till lite ont i magen och diarréer. Det har ju alla haft någon gång. Det är klart att de flesta även känt sig trötta.
 
Men de kan inte relatera till hur det är att ha ont i magen samt diarréer flera gånger per dag. Varje dag. I flera månader. Hur ansträngande det är att ta sig från soffan till sängen.
 
I de flesta fall har jag inte ens orkat förklara. Förutom till mina rumskompisar. Jag har förklarat hur min mage kan bete sig. Dessutom har vi en väääldigt öppen relation till varandra. Så det kan i princip låta så här när vi pratar:
"Nu måste jag gå och skita", "Idag klarade jag av att skita!", *Pruuuutt* "Det var jag!"

Den öppna relationen vi har gör ju att jag kan prata om det mer. Jag har försökt och kommer igen försöka förklara vad det är som händer i kroppen. Vi ska alla tre gå på min diet så att det blir enklare för mig. De hjälper mig att hålla utkik efter toaletter när vi är ute på stan, eller utomlands. När jag säger att jag behöver söka upp en toalett så förstår de att jag menar nu och inte snart.
 
Jag önskar att jag kunde ha samma öppna relation till alla, och jag försöker. För desto mer man avdramatiserar bajs och sånt, desto naturligare blir det för mig att vara jag.
 
Jag kan inte säga annat än att jag älskar mina vänner. Jag älskar att vara jag. Och jag älskar livet. Och jag tror fortfarande att jag kan bli frisk.
 
 
Kommentarer (12)

En kokbok i lustigt format

Publicerad 2012-08-28 17:28:53 i Allmänt

Jag tänkte ge er tips på alla former av måltider. Men jag har lite dåligt med fantasi, eller jag vet inte riktigt på vilket sätt jag ska lägga upp detta. Sen gör ju crohns så att alla inte kan äta allting, så jag vill inte säga "gör så här". Se det som en tapasbuffé. Välj och vraka de bitar som ni gillar mest. Men om vi gör så här i alla fall. Jag ger er småtips nu, så lägger jag upp andra mattips allt eftersom jag fått testa dem och upptäckt nya. Deal?
 
Frukost-, mellanmåls- och kvällsmålstips:

Smoothie: Brukar jag göra med SCD yoghurt, banan och bär efter smak. Sen är jag lite av en "äh det här borde funka"-person, så jag slänger i lite det ena och det andra. Till exempel nötter, eller något annat kul.
 
SCD yoghurt med tillbehör: Yoghurt så klart då, sen brukar jag ibland ha i nötter och bär. Oftast banan och kanel. Man kan även laga sin egen müsli genom att rosta nötter i ugnen.
 
Ägg: kokt, stekt, röra, rått om du så vill. Ägg i alla dess former. Med ost, utan ost och massa salt.
 
Te/kaffe
 
Nötter (ungefär en näve)
 
Bröd: Bröd gjort på mandelmjöl om man vill lyxa till det lite.
 
Substitut till pasta, ris och potatis:

Grönsaksröra: I princip kan man hacka ner vilka grönsaker som helst i det här och hoppas på det bästa. Grönsaker som bra kan användas tillsammans är aubergine, zucchini, tomat, svamp, morot, blomkål, broccoli, lök och vitlök.. äh i princip vad som helst. Tomaten lämnar jag nästan aldrig bort. Men tricket är att krydda röran efter smak. Jag brukar slänga i lite grukmeja, cayennepeppar och chili (inflammationshämmande kryddor). 
 
Blomkålsris: riv blomkålen eller släng in den i en matberederare. Koka upp vatten och häll sen ner blomkålsbitarna i 10-30 sekunder.
 
Ungstekta grönsaker: Här kan ni också välja i princip vad som helst. Men morot, blomkål och rödkål är himla gott. Hacka upp skiten i lagom stora bitar. Häll lite olja på och krydda efter smak. Exemeplvis lite peppar eller timjan. Värm ugnen till ungefär 200 grader och släng in grönsakerna i ungefär 30 minuter. Mer eller mindre beroende på hur stora bitar ni valt. Men om grönsakerna börjar se svarta ut så är det dags att ta ut dem.
 
Blomkåls- och morotsmos: jag har inte testat det här än. Men fick en idé och det låter gott i mitt huvud. Får återkomma med bedömning och sånt.
 
Sallad: En helt enkel vanlig jävla sallad är också ett bra substitut.
 
 
 
Tankar eller frågor till detta? Bring it!
Kram på er, hoppas att det hjälper lite i kost-djungeln :)
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Det ordnar sig till slut

Publicerad 2012-08-26 23:18:45 i Allmänt

Semester vilar kvar i min kropp. Jag märker det för mina ben går inte lika fort som förut. Jag har inte bråttom. Jag är lugn. Men det finns ändå någonting där bakom knuten. Något som legat begravt ett tag men som gör sig påmint ibland, som gjorde sig påmint idag. Som knackade på som en oinbjuden gäst. En gäst man måste rå om, för man har egentligen inget val.
 
Och detta handlar inte om mig. För allt handlar inte om mig, som en annans kloka storebror gladeligen informerade mig om. Men det är ju en annan historia. Det handlar om en vän. En nära vän. En sån där vän som helt enkelt tagit sitt pick och pack och flyttat rakt in i hjärtat på en. Jag har ju berättat för er tidigare att vi, i vårt gäng (ja, vi är ett gäng), är en grupp bestående av mer eller mindre tragiska personer. Vissa av oss har ett tungt bagage. Och en av oss går verkligen genom helvetet just nu. Kan jag inbilla mig.
 
Mitt i allt det här vill jag ge henne de rätta orden. Det finns så många ord. Och de kan användas på så många olika sätt. Men inga ord smakar rätt i munnen. Jag vill ge henne de rätta orden som ett oväntat paket. Som gör henne lycklig och överraskad. Ett paket som innehåller precis det man behöver just då. Men vad säger man till någon som ser sin pappa tyna bort? Det finns inga ord som lättar på smärtan. Bara en klen tröst om att vi finns vid hennes sida, så gott vi kan. En klen tröst i ett stort helvete. Förhoppningsvis en tillräckligt stor tröst för att orka. Annars får vi knuffa på henne.
 
Det finns fler i vårt gäng som sett nära och kära tyna bort. Som gott i genom samma envisa och långdragna kamp. Stundvis fylld med sorg, stundvis med glädje. Jag finner en liten tröst i att en av dem är en person som jag suttit i Spanien med. Som jag skrattat mig fördärvad med. Som jag upplevt pirr-i-magen lycka med. Och som uttryckte orden:

"Jag kommer alltid se mig själv som trasig. Men det är skönt att veta att jag kan vara 100% lycklig trots allt"
 
Kanske inte ordagrannt sådär. Jag har för dåligt minne för att ge er citatet ordagrannt. Men innebörden är den samma. Och den träffade mig rakt i hjärtat. För jag ser mig själv som trasig. Men i Spanien var jag en 100 procentigt lycklig trasdocka.
 
Receptet för lycka är enkelt:
1 stycke rätt människor
en stor näve fantasi
oändligt med humor och självdistans
en nypa tur (man kan även skapa sin egen tur)
Men framför allt: tålamod.
 
...Och där kom det. Mitt i ett inlägg om att lyckan på någotvis ändå finns bakom hörnet. Där kom beskedet om en person som förvändlats från en kompis med en sjuk pappa, till en kompis vars pappa aldrig kommer åldras mer. Som har hela döden framför sig.
 
God natt. Det ordnar sig till slut.
Kommentarer (4)

Tillbaka från Spanien

Publicerad 2012-08-25 18:21:20 i Allmänt

Jag har haft en underbar resa! Jag är i Sverige just nu men åker hem till ön en sista sväng innan hösten imorgon. Försöker läsa ikapp vad som händer i era liv just nu. Jag hoppas att ni hittar styrkan i err sjävla att orka igenom er tuffa tid eller glädjen i att må bra just nu.

Min mage är sämre nu än när jag gick på dieten. Så jag är pepp på att börja igen. Har dessutom hittat ett substitut till pommes i Spanien.

Kram på er!
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Sofia

Om vi bortser från faktumet att jag absolut är sämst på beskrivningar så kanske det här blir någorlunda bra. Jag är en rätt vanlig tjej på 21 år som bor i den lilla staden Eskilstuna, som ligger någonstans i Sverige. Jag är väldigt social och öppen, och för det mesta väldigt glad också. Jag är duktig på att sätta mig i konstiga situationer och brukar ofta slänga ur mig rätt dumma kommentarer. Hur som helst, denna blogg är ett ställe där jag skriver om hur det är att leva med sjukdomen Crohns. När jag fick diagnosen så sökte jag runt på internet och försökte hitta svar på mina frågor. Och förhoppningsvis kan någon i samma situation hitta svaret på deras frågor här.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela