Det ordnar sig till slut
Semester vilar kvar i min kropp. Jag märker det för mina ben går inte lika fort som förut. Jag har inte bråttom. Jag är lugn. Men det finns ändå någonting där bakom knuten. Något som legat begravt ett tag men som gör sig påmint ibland, som gjorde sig påmint idag. Som knackade på som en oinbjuden gäst. En gäst man måste rå om, för man har egentligen inget val.
Och detta handlar inte om mig. För allt handlar inte om mig, som en annans kloka storebror gladeligen informerade mig om. Men det är ju en annan historia. Det handlar om en vän. En nära vän. En sån där vän som helt enkelt tagit sitt pick och pack och flyttat rakt in i hjärtat på en. Jag har ju berättat för er tidigare att vi, i vårt gäng (ja, vi är ett gäng), är en grupp bestående av mer eller mindre tragiska personer. Vissa av oss har ett tungt bagage. Och en av oss går verkligen genom helvetet just nu. Kan jag inbilla mig.
Mitt i allt det här vill jag ge henne de rätta orden. Det finns så många ord. Och de kan användas på så många olika sätt. Men inga ord smakar rätt i munnen. Jag vill ge henne de rätta orden som ett oväntat paket. Som gör henne lycklig och överraskad. Ett paket som innehåller precis det man behöver just då. Men vad säger man till någon som ser sin pappa tyna bort? Det finns inga ord som lättar på smärtan. Bara en klen tröst om att vi finns vid hennes sida, så gott vi kan. En klen tröst i ett stort helvete. Förhoppningsvis en tillräckligt stor tröst för att orka. Annars får vi knuffa på henne.
Det finns fler i vårt gäng som sett nära och kära tyna bort. Som gott i genom samma envisa och långdragna kamp. Stundvis fylld med sorg, stundvis med glädje. Jag finner en liten tröst i att en av dem är en person som jag suttit i Spanien med. Som jag skrattat mig fördärvad med. Som jag upplevt pirr-i-magen lycka med. Och som uttryckte orden:
"Jag kommer alltid se mig själv som trasig. Men det är skönt att veta att jag kan vara 100% lycklig trots allt"
"Jag kommer alltid se mig själv som trasig. Men det är skönt att veta att jag kan vara 100% lycklig trots allt"
Kanske inte ordagrannt sådär. Jag har för dåligt minne för att ge er citatet ordagrannt. Men innebörden är den samma. Och den träffade mig rakt i hjärtat. För jag ser mig själv som trasig. Men i Spanien var jag en 100 procentigt lycklig trasdocka.
Receptet för lycka är enkelt:
1 stycke rätt människor
en stor näve fantasi
oändligt med humor och självdistans
en nypa tur (man kan även skapa sin egen tur)
Men framför allt: tålamod.
...Och där kom det. Mitt i ett inlägg om att lyckan på någotvis ändå finns bakom hörnet. Där kom beskedet om en person som förvändlats från en kompis med en sjuk pappa, till en kompis vars pappa aldrig kommer åldras mer. Som har hela döden framför sig.
God natt. Det ordnar sig till slut.
