Sofia

Att leva med Crohns

Det ordnar sig till slut

Publicerad 2012-08-26 23:18:45 i Allmänt

Semester vilar kvar i min kropp. Jag märker det för mina ben går inte lika fort som förut. Jag har inte bråttom. Jag är lugn. Men det finns ändå någonting där bakom knuten. Något som legat begravt ett tag men som gör sig påmint ibland, som gjorde sig påmint idag. Som knackade på som en oinbjuden gäst. En gäst man måste rå om, för man har egentligen inget val.
 
Och detta handlar inte om mig. För allt handlar inte om mig, som en annans kloka storebror gladeligen informerade mig om. Men det är ju en annan historia. Det handlar om en vän. En nära vän. En sån där vän som helt enkelt tagit sitt pick och pack och flyttat rakt in i hjärtat på en. Jag har ju berättat för er tidigare att vi, i vårt gäng (ja, vi är ett gäng), är en grupp bestående av mer eller mindre tragiska personer. Vissa av oss har ett tungt bagage. Och en av oss går verkligen genom helvetet just nu. Kan jag inbilla mig.
 
Mitt i allt det här vill jag ge henne de rätta orden. Det finns så många ord. Och de kan användas på så många olika sätt. Men inga ord smakar rätt i munnen. Jag vill ge henne de rätta orden som ett oväntat paket. Som gör henne lycklig och överraskad. Ett paket som innehåller precis det man behöver just då. Men vad säger man till någon som ser sin pappa tyna bort? Det finns inga ord som lättar på smärtan. Bara en klen tröst om att vi finns vid hennes sida, så gott vi kan. En klen tröst i ett stort helvete. Förhoppningsvis en tillräckligt stor tröst för att orka. Annars får vi knuffa på henne.
 
Det finns fler i vårt gäng som sett nära och kära tyna bort. Som gott i genom samma envisa och långdragna kamp. Stundvis fylld med sorg, stundvis med glädje. Jag finner en liten tröst i att en av dem är en person som jag suttit i Spanien med. Som jag skrattat mig fördärvad med. Som jag upplevt pirr-i-magen lycka med. Och som uttryckte orden:

"Jag kommer alltid se mig själv som trasig. Men det är skönt att veta att jag kan vara 100% lycklig trots allt"
 
Kanske inte ordagrannt sådär. Jag har för dåligt minne för att ge er citatet ordagrannt. Men innebörden är den samma. Och den träffade mig rakt i hjärtat. För jag ser mig själv som trasig. Men i Spanien var jag en 100 procentigt lycklig trasdocka.
 
Receptet för lycka är enkelt:
1 stycke rätt människor
en stor näve fantasi
oändligt med humor och självdistans
en nypa tur (man kan även skapa sin egen tur)
Men framför allt: tålamod.
 
...Och där kom det. Mitt i ett inlägg om att lyckan på någotvis ändå finns bakom hörnet. Där kom beskedet om en person som förvändlats från en kompis med en sjuk pappa, till en kompis vars pappa aldrig kommer åldras mer. Som har hela döden framför sig.
 
God natt. Det ordnar sig till slut.

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2012-08-27 10:33:21

Tack för din kommentar! Jag är bara så jävla deppig nu så känner att jag måste få ur mig allt :)

Tråkigt med fin vän och hennes pappa. Jag har gått igenom samma sak och det är hemskt. Det finns inget rätt ord att säga för allt låter så jävla mesigt. Men det finaste du kan göra är att bara finnas bakom henne och hjälpa till med det som går att göra.

Svar: Det är okej att vara deppig ibland :) Se till att få det ur dig men glöm inte att ta dig upp igen! :)
Sofia

Postat av: Jagochminmage

Publicerad 2012-08-27 20:54:48

Skönt att semestern fortfarande sitter kvar. När börjar skolan igen?

Du är en fin vän, det märks att du verkligen bryr dig om din vän och finns där. Mer kan du inte göra.

Kramar!

Svar: Den tredje! Så får några lediga dagar innan skolan :) Jag ser mina vänner som min familj. Vi har till och med löjligt nog utsett varandra till olika familjemedlemmar. Men det är svårt att veta vad man ska säga ibland. Man vet ju själv hur dumma vissa frågor kan låta när man mår dåligt. Men jag vet att hon vet att jag bryr mig, och jag vet att hon uppskattar det. Och det är en liten tröst åtminstone :)
Hur känns det att ha börjat med en ny medicin?
Sofia

Postat av: Jagochminmage

Publicerad 2012-08-27 22:12:13

Det känns bra än så länge:-) är rätt trött men är inte så konstigt tänker jag. Går nog över snart också:-) jag hoppas och tror på den här nu! Är lite nervös för när jag ska få det nästa gång bara, är ju andra gången man brukar få allergiska reaktioner. Fast är väldigt ovanligt men blir lätt allergisk så är lite nojjig. Kom du ihåg att ta din spruta? ;p
Kram!

Svar: Det kommer nog att gå jättebra! :) Jo, jag kom ihåg den. Men hade nog glömt bort den om jag inte läst bloggarna :D Kram
Sofia

Postat av: maria

Publicerad 2012-08-28 12:26:29

"En sådan som tagit sitt pick och pack och flyttat rakt in i hjärtat på en". Så himla fint uttryckt och sån himla tur att det finns sådana människor som gör det. Vad skulle vi vara utan dem? Gillar också det där med att vara en lycklig trasdocka - det är väl så att trots allt tungt bagage så kan det bli bättre, man kan komma förbi. Kram!

Svar: Man kan det, det krävs rätt inställning dock :) Jag vet inte vad jag skulle göra utan mina vänner. De gör allt så himla enkelt. Kram!
Sofia

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sofia

Om vi bortser från faktumet att jag absolut är sämst på beskrivningar så kanske det här blir någorlunda bra. Jag är en rätt vanlig tjej på 21 år som bor i den lilla staden Eskilstuna, som ligger någonstans i Sverige. Jag är väldigt social och öppen, och för det mesta väldigt glad också. Jag är duktig på att sätta mig i konstiga situationer och brukar ofta slänga ur mig rätt dumma kommentarer. Hur som helst, denna blogg är ett ställe där jag skriver om hur det är att leva med sjukdomen Crohns. När jag fick diagnosen så sökte jag runt på internet och försökte hitta svar på mina frågor. Och förhoppningsvis kan någon i samma situation hitta svaret på deras frågor här.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela