Saknar enkelheten
Jag känner mig matt idag. Och ledsen. Det är tungt att gå på diet. Det är mycket att tänka på och mina föräldrar är experter på att ifrågasätta precis allt jag gör. Jag försöker göra något bra men jag känner mig mest bara i vägen och jobbig.
Dessutom började mamma och jag prata om framtiden och försäkringar. Just nu känns det som att jag kommer flytta till Sverige, jag har inte särskilt mycket kvar på Åland. Men det är inte säkert att jag kommer få en försäkring som kommer täcka min sjukdom. Det innebär alltså att det antingen kommer bli jävligt dyrt för mig att bo där jag vill bo, eller billigt att bo på ett ställe där jag inte vill bo. Åtminstone tills jag är 25 för efter det vet jag inte vad som händer.
Det känns som att när det kommer till försäkringar så är jag körd. Och jag förstår inte varför det ska behöva vara jobbigare för de som redan har det jobbigt. Varför ska man behöva kämpa och traggla sig fram precis i allt.
Kan inte någonting bara vara enkelt.
Dessutom började mamma och jag prata om framtiden och försäkringar. Just nu känns det som att jag kommer flytta till Sverige, jag har inte särskilt mycket kvar på Åland. Men det är inte säkert att jag kommer få en försäkring som kommer täcka min sjukdom. Det innebär alltså att det antingen kommer bli jävligt dyrt för mig att bo där jag vill bo, eller billigt att bo på ett ställe där jag inte vill bo. Åtminstone tills jag är 25 för efter det vet jag inte vad som händer.
Det känns som att när det kommer till försäkringar så är jag körd. Och jag förstår inte varför det ska behöva vara jobbigare för de som redan har det jobbigt. Varför ska man behöva kämpa och traggla sig fram precis i allt.
Kan inte någonting bara vara enkelt.
