Nu jävlar!
Jag hämtade min bok igår. Min bok med recept till SCD dieten. Dessutom har jag hunnit läsa mig in på allmän fakta kring dieten och jag måste säga att jag numer förstår min sjukdom lite bättre. Vad som händer i kroppen när jag äter mat som jag inte borde äta, och så där. Sånt som jag egentligen hade velat höra från min läkare. Men bättre sent än aldrig, eller hur? Dessutom tror jag inte att jag mentalt hade kunnat hantera informationen om jag fått den från min läkare, och dessutom skulle jag ha glömt bort informationen eftersom ett stort jävla KRONISKT SJUK var den enda information som min hjärna just då hakade upp sig på.
Hur som helst. Jag har insett att jag gillar ursäkter alldeles för mycket. Ni vet de där "jag tar det sen", "jag försöker lite lätt nu, och sen om 3 månader då börjar jag på riktigt". Jag skulle nog högst antagligen kunna hitta på 150 ursäkter till att INTE börja med dieten. Men det finns inga ursäkter som väger upp. Det finns verkligen inga godtagbara ursäkter.
Jag skulle inte kunna påstå att jag är jättesjuk. Men jag vill faktiskt vara jättefrisk. Inte lite lätt frisk just nu. Jag vill kunna känna att jag kan göra vad jag vill, utan undantag. Jag vill kunna göra allt det där.
Så nu handlar ju allt om inställning. Min inställning till det här har varit "Det här är skitbra, det ska jag testa!... senare". Jag har stundvis tvivlat på min själv. Tänkt att jag måste förbereda mig mentalt ordentligt. Jag har inte riktigt varit beredd att lämna bröd och kakor och allt sånt bakom mig.
Men när jag vaknade upp i morse, då kände jag att det var dags. Det finns, som sagt, inga godtagbara ursäkter längre. Jag har allt jag behöver. Det enda jag behöver är att bestämma mig. Och nu har jag bestämt mig. Lagt upp en plan, känt efter och det känns mer än rätt.
Jag kommer skriva ett kontrakt med mig själv. Se det som en av mina tuffaste utmaningar någonsin (jag älskar utmaningar) och se till att jag får något roligt om en månad NÄR jag har lyckats med denna utmaning. Mitt delmål är en månad och min prestent till mig själv. Sen nästa delmål och nästa och nästa, tills det blir vardag och jag slipper kämpa för det längre.
Jag gör det här för mig, men även för ER. Om det här fungerar för mig, då kan det fungera för er också. Jag testar, så kan ni haka på om ni vill och känner er redo.
Önska mig lycka till!
