Men idag måste jag. För att få det ur mig, för att kunna gå vidare som samma glada person efter det.
Idag hatar jag min sjukdom.
Inte för att den är speciellt aktiv, men för att den är där. För att jag inte kan stiga upp på morgonen när jag är trött och hungrig och bara ta en smörgås. För att jag inte kan åka iväg med mina vänner och käka en bakfyllepizza. För att den ständigt är närvarande trots att den är inaktiv. För att jag ALLTID måste tänka på den. För att den påverkar min självkänsla.
Så där ja. Nya tag.
(jag är trött, jag är alltid grinig när jag är trött) (ett SCD inlägg kommer senare).