Sofia

det kan väl de flesta hålla med om. Hur som helst så började jag mina, om jag får säga det själv, allt för många sjukhusbesök för 11 månader sen. Här är då en liten sammanfattning på hur det gått:

• I slutet av mars eller början på april tog jag mig till sjuhuset pga återkommande diarrer och ont i magen. Fick då veta att jag möjligtvis hade en sjukdom som hette chrons..

• April: fick svårt att sitta, stå och.. ja i princip göra det mesta. Då konstaterades det att jag antagligen hade en fistel.

• I slutet av maj gjorde jag min första koloskopi.

• Efter det här fick jag så fruktansvärt ont att jag grät varje gång jag måste gå på toaletten. Vilket i mitt fall var rätt ofta. Jag hade redan gått ner mycket i vikt, men gick ner ännu mer eftersom jag inte ville äta.

• I mitten av juni blev jag inlagd på sjukhuset och fick i ett par dagar enbart dropp. Sen fick jag börja äta flytande mat, men inga mjölkprodukter alls.

• I slutet av juni fick jag bekräftat att jag hade chrons.

• Någon gång efter det fick jag veta att jag hade B12 brist och fick börja ta sprutor för det.

• I början av juli opererades jag för fisteln, men lovord att allt kommer bli bra nu.

• En vecka senare började jag ta humira-injektioner.

• Gick på återbesök för att kolla upp mitt operationssår hela hösten. Det skulle egentligen läka på 6-8 veckor. Men har fortfarande än idag inte läkt (7 månader senare).

• Fick veta 3-4 månader efter operationen att min medicin humira tydligen gör läkningsprocessen långsammare.

• Fick veta 7 månader senare (i måndags) då jag besökte en läkare som tydligen är specialist på tarmsjukdomar, att han inte alls skulle ha utfört operationen så som den är gjord.

• Kommer nu i framtiden möjligtvis byta till remicade för att se om min fistel försvinner, eller om såret läker igen

• Annars kommer jag antaligen opereras på nytt, så som jag egentligen borde ha blivit opererad från början. Vilket i mitt fall skulle innebära att en ny sommar blir förstörd.

 

Hejja sjukvården!