Jag är lyckligare nu
En gång i tiden, för längesen. Då var jag fast i ett förhållande som inte var bra för mig. En relation som bröt ner mig, bit för bit. Jag umgick mycket med en tjej, hon gillade att jämt och ständigt nämna allt jag var dålig på. Och gillade att berätta hur värdelös jag var. Hon kallade mig ful, äcklig, värdelös. Hon fick mig att tro att ingen ville umgås med mig, att jag var för dålig för att skaffa en kille. Ibland försökte jag säga ifrån, men sakta med säkert började hon bete sig lika illa igen. Det gjorde mig ledsen, för jag trodde verkligen på de där orden. Jag trodde henne. Det var som en ständig tyngd på mina axlar, en ständig klump i bröstet. En väldigt grå och trist vardag.
En dag fick jag nog. Då orkade JAG inte bete mig så här mot mig själv längre. Jag orkade inte vara den person som tryckte ner mig mest. Jag orkade inte vara en självhatare. Så jag vände på mitt beteende.
Jag jobbade hårt på att sluta tycka synd om mig själv. För jag visste att orsaken till att få personer ville umgås med mig var för att ständigt var ledsen. Hur kul är det att umgås med en sådan person? Istället för att säga dåliga saker började jag berätta för mig själv hur bra jag är. När saker gick dåligt tröstade jag mig med att det blir bättre en annan gång. Jag har helt totalt gjort slut med mitt gamla jag, trots att hon ibland knackar på. Jag är lyckligare utan den personen.
Allt mitt arbete som jag gjort för att tycka om mig själv har hjälpt mig väldigt mycket när jag mådde som sämst förra året. För jag drog inte ner mig själv på grund av situationen jag var i utan jag tänkte framåt och skapade situationer som gjorde mig glad. Jag mådde dåligt i 6 månader, men jag minns det inte som en så hemsk situation. För jag utmanade mig själv, och jag skapade bra situationer i det dåliga. Jag kramade om mig lite extra och tröstade mig med att det blir bättre. För det kanske var 6 månader av smärta, men inte av konstant smärta. 6 månader av jobbigheter, men inte konstant, för bra saker hände där emellan och jag hade det faktiskt riktigt bra i det dåliga.
Allt handlar om din inställning och attityd. Det är DITT val att välja hur du vill se på saken. Du har inte valt att bli sjuk, vara utfryst, förlora en närstående eller något annat jobbigt. Men du väljer hur du vill hantera situationen. Acceptera och göra det bästa av en jobbig situation. Eller vara konstant arg och ledsen, och bara trycka ner dig själv.
Det kan vara bra att tycka synd om sig själv, i lagom mängd. Det är okej att inte vara stark hela tiden. Men om det är månad ut och månad in, år efter år. Då är det kanske dags att tänka om. Prata med någon som hjälper dig på rätt spår. Du kan ju fråga dig själv: har någonting jag gjort under den senaste tiden gjort mitt liv bättre?
Om inte, då är det dags att börja. Ingen annan kan ta det beslutet åt dig. Valet ligger i dina händer, och ansvaret är enbart ditt. Så som man måste kämpa för att få bra betyg i skolan, dra in pengar genom jobb, måste man även anstränga sig för att må bra.
Tänk på det.
