Sofia

Jag köpte ett häfte idag. Ett sånt där "5 ämnes häfte". Jag ska göra den till min må bra bok. En bok där jag skriver ner mina känslor, positiva samt negativa. Jag ska fylla den med viktigt information som jag kan behöva påminna mig om ibland. Jag ska fylla den med recept som är bra för mig och fortsätta med min mat- och träningsdagbok där. Jag har alltid reflekterat genom att skriva, och jag skriver alltid extra mycket när jag mår dåligt. Nu mår jag inte dåligt i och för sig, men jag vill skriva ändå.

Jag kom över ett stycke i "Höj din energi!" av Sanna Ehdin som jag tycker att alla med Crohns behöver reflektera över:

"Du blir inte av med inflammation genom att ta antiinflammatorisk medicin, i bästa fall hålls den i schack men själva orsaken finns kvar"

Det finns olika orsaker till att inflammation skapas i kroppen, bland annat stress, men en stor del handlar om kosten. Det är därför det är så viktigt att ändra kosten, för att skapa balans i kroppen.

Kosten har varit och är en stort problem för mig. Jag har svårt att ändra min kost eftersom jag älskar mat. Men på senaste tiden har jag orkat sätta mig in i kost, på senaste tiden har jag orkat börja med en förändring. Och jag ska bli bättre, men jag behöver tid. Men jag börjar inse nu hur viktigt det här är. Jag kan inte misshandla min kropp längre.

Bara en tanke, så här på en måndag kväll.

Det har varit lite dåligt med uppdateringar här, och det är egentligen ett bra tecken. För jag mår bra just nu, eller så bra som jag kan må. Jag är glad och jag kan göra det jag vill, och det är egentligen allt jag begär. Och därmed har jag inte särskilt mycket att skriva om.

Men jag tror det är viktigt att skriva om det som är bra också. Att påminna alla som mår dåligt om "den andra sidan". När man har tagit sig igenom det onda och jobbiga, och kan börja andas igen. Leva igen. Då när energin finns, och inte all energi går åt till att försöka ta sig igenom dagen.

Jag är på den sidan just nu. Jag är glad för det. Jag vet att det kan vända när som helst, men jag tar det då. Det är ingen idé för mig att börja oroa mig nu, för det gör mig inget gott alls.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, utan att börja svamla. Det finns så mycket tankar, men de har en tendens att bli lite röriga. Men jag kan ju försöka avsluta det lite fint. Oavsett vem du är där ute som har det jobbigt just nu. Du har kraften i dig att klara av det här. Det kommer att bli bättre. Ibland tar det en lång tid, men du kommer klara av det i varje fall. Du får tycka synd om dig själv, men gör dig inte till ett offer. Du är du, och du är inte din sjukdom. Och du duger precis som du är.

Kram till er alla där ute!