Sofia

Att leva med Crohns

Jag bearbetar ju det fortfarande

Publicerad 2012-02-22 12:40:21 i Allmänt

Hur länge har jag vetat om att jag har en kronisk sjukdom? Egentligen 11 månader, men det är 9 månader sen jag fick diagnosen fastställd.

Det var ju sommar då så jag hade rätt mycket tid på mig att bearbeta det hela. Men jag var rätt fast i "det löser sig" tankar. Knuffa undan problemet och ta det som det kommer. Fokusera på det som var jobbigt här och nu och inte tänka framåt särskilt mycket.

Men nu har jag kommit in en svacka igen, en lite djupare svacka. Jag mår egentligen inte sämre i kroppen, men i huvudet.

Min största fråga är: hur ska jag någonsin kunna duga för någon?

Och här är det så lätt för folk att säga "det är klart att du också kommer hitta någon som älskar dig, precis som du är". Men jag vill inte höra det. För jag tror inte på det, och tror jag inte på det, då kommer inte de orden vara någon tröst. Alls. Jag vet ju att det är möjligt, jag tror bara inte det kommer att hända. Jag äcklar ju mig själv många gånger, tankarna kring all problematik som kan uppstå i framtiden.

Och om man nu träffar någon, då måste jag ju ge den personen ett val. Valet att leva med en sjuk person eller inte. Och i vilket stadie är det lämpligast att berätta något sådant?

Kanske det inte är så lämpligt att på första dejten säga "Jo hej, jag har en kroniskt sjukdom. Och det kan hända att jag blir inkontinent när jag blir äldre. Alternativt att jag får leva med en påse på magen. Och just det, jag har lättare att utveckla magcancer".

Min största önskan är att skaffa familj. Men är det rättvist att möjligtvis utsätta sina egna barn för samma sjukdom som jag tycker är fruktansvärt jobbig? Och kommer jag någonsin vara kapabel till att skaffa barn. Och förstör jag min kropp ännu mer genom en graviditet. Är det värt de komplikationer som kan uppkomma efteråt?

Allt känns bara så jobbigt nu. Trots att det är så långt borta allt det här. Men tiden går så himla fort, och jag vill liksom inte riktigt vara med längre.

Kommentarer

Postat av: Julia Lindfors

Publicerad 2012-02-22 14:25:47

Hej Fia! Jag visste inte att du hade en "sjukdomsblogg" också. Du skriver väldigt bra och ärligt om din sjukdom! Jag förstår att det måste kännas jobbigt, speciellt med alla tankar på framtiden. Jag tänker inte skriva att allt kommer bli bra, för en kronisk sjukdom är ju tyvärr kronisk. Men däremot kan jag uppmuntra dig att leva i nuet och inte fundera så mycket på framtiden. Försök njuta av alla dagar som du inte har ont och se till att omge dig av personer som du mår bra av!



Kram

Postat av: Julia Lindström

Publicerad 2012-02-23 19:17:46

Det kan inte vara lätt att ha en kronisk sjukdom. Och det kommer dagar i allas liv då allt bara är skit, och jag gissar att det bara är värre när man dessutom har en sjukdom. Och har man en skitdag, så ska man fanimej få ha den också!



Jag vill bara att du ska veta att du är helt otrolig! Den killen som inte fattar det, så är dum i huvudet! Och det är lätt för andra att säga att en dag så kommer den rätta, men jag vet av egen erfarenhet att man inte vill eller orkar lyssna på sånt. Så försök istället komma på saker som du bara kan göra om du är singel, eller gör saker tillsammans med kompisar. Och när du har en bra dag, njut! :)



Kramar <3

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sofia

Om vi bortser från faktumet att jag absolut är sämst på beskrivningar så kanske det här blir någorlunda bra. Jag är en rätt vanlig tjej på 21 år som bor i den lilla staden Eskilstuna, som ligger någonstans i Sverige. Jag är väldigt social och öppen, och för det mesta väldigt glad också. Jag är duktig på att sätta mig i konstiga situationer och brukar ofta slänga ur mig rätt dumma kommentarer. Hur som helst, denna blogg är ett ställe där jag skriver om hur det är att leva med sjukdomen Crohns. När jag fick diagnosen så sökte jag runt på internet och försökte hitta svar på mina frågor. Och förhoppningsvis kan någon i samma situation hitta svaret på deras frågor här.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela